Den guidade partitioneringsverktyget erbjuder 3 olika upplägg för partitionering avsedd för lite olika typer av användningsområden.

Det första upplägget kallas "Alla filer i en partition". Hela linuxsystemets mappstruktur är sparat på en enda partition som då representerar systemets rotmapp /. Detta simpla och robusta partitioneringsupplägget är optimalt för personliga datorer samt datorer avsedda enbart för en användare. I verkligheten kommer dock två partitioner skapas, en som kommer innehålla operativsystemets data, den andra kommer användas som virtuellt minne (swap ).

Det andra upplägget, "Sepparat /home partition", liknar den första varianten men delar upp filstrukturen i två partitioner: en partition innehåller Linuxsystemet (/), den andra innehåller "hemkatalogerna" (det vill säga användardata i form av filer och undermappar tillgänglig under /home/).

Det sista partitionsupplägget som kallas "Separata partitioner för /home, /var och /tmp" är lämplig för servrar och datorer avsedda att användas av flera användare. Den delar upp filstrukturen på många partitioner: utöver partitioner för rot (/) och hemkatalogerna (/home) skapar den även separata partitioner för serverprogramsdata (/var) och temporära filer (/tmp). Denna uppdelning har många fördelar. Användare kan på så sätt inte låsa upp datorn genom att använda all ledig utrymme på hårddisken (de kan bara fylla upp /tmp och /home). Datan genererad av systemets demonprogram (i synnerhet loggar) kan inte längre äta upp all ledigt utrymme från resten av systemet.

Efter stt ha valt partitionsupplägg räknar programmet ut ett förslag och presenterar de på skärmen, användaren kan sen modifiera förslaget om så behövs. Du kan till exempel välja ett annat filsystem om standardvalet (ext4) inte är tillämpligt. I de flesta fall är dock föreslagen partitionsupplägg sund och kan accepteras genom att välja "Slutför partitionering och skriv förändringar till hårddisk".

Manuell partitionering tillåter större flexibilitet och möjliggör för användaren att välja syfte och storlek på varje partition. Vidare så är detta läge oundvikligt om du önskar använda dig av mjukvarukonfigurerad RAID.

Den första skärmbilden visar tillgängliga hårddiskar, deras partitioner och eventuella lediga utrymmen som ännu inte upptas av någon partition. Du kan markera varje visad segment, när något har markerats kan du ange tangenten Enter för att erhålla en meny med alla tillgängliga åtgärder för markerat segment.

Du kan ta bort alla partitioner på en hårddisk genom att markera den.

När du markerar ett ledigt utrymme på en hårddisk så kan du välja att skapa en ny partition manuellt. Du kan också välja att göra detta genom guidad partitionering vilket är en intressant lösning för en hårddisk som redan innehåller ett annat operativsystem och som du önskar partitionera i ett normalt upplägg för Linux. Se Avsnitt 4.2.13.1, ”Guidad partitionering” för ytterligare information gällande guidad partitionering.

När du väljer en partition så kan du ange på vilket sätt du avser använda den:

Some types of RAID allow the duplication of information stored on hard drives to prevent data loss in the event of a hardware problem affecting one of them. Level 1 RAID keeps a simple, identical copy (mirror) of a hard drive on another drive, while level 5 or 6 RAID splits redundant data over several disks, thus allowing the complete reconstruction of a failing drive.

Vi kommer enbart beskriva RAID 1 vilket är den enklaste att implementera. Första steget involverar skapande av två partitioner med identisk storlek på två olika hårddiskar och markera dem som "fysisk volym för RAID".

Du behöver sen välja "Konfigurera mjukvarubaserad RAID" i partitionsverktyget för att kombinera dessa två partitioner till en ny virtuell disk och sen välja "Skapa en MD enhet" i konfigurationessidan. Du behöver sen svara på några frågor angående denna nya enhet. Första frågan gäller vilken RAID nivå som skall användas, vilket i vårt exempelfall är "RAID 1". Den andra frågan gäller antalet aktiva enheter — två i varat exempelfall, vilket är antalet partitioner som behöver vara inkluderad i denna MD enhet. Den tredje frågan gäller antal reservenheter — 0; vi har inte planerat för någon ytterligare disk som kan ta över ifall en fallerar. Den sista frågan gäller att välja vilka partitioner som skall användas för RAID enheten — vilket är de 2 som vi tidigare dedikerade för ändamålet (säkerställ att du enbart väljer partitionerna som uttryckligen är märkta "RAID").

När du kommer tillbaka till grundmenyn så har en ny virtuell "RAID" disk uppstått. Denna disk presenteras som en enskild partition som inte kan tas bort men som kan användas till din installation likt vilken annan partition.

För vidare detaljer kring funktionaliteten kring RAID, vänligen se Avsnitt 12.1.1, ”Mjukvaru RAID”.

LVM tillåter dig att skapa en "virtuell" partition som kan sträcka sig över flera hårddiskar. Fördelen med detta är tvåfaldig: storleken på en partition är inte längre bunden av storleken på en enskild hårddisk utan snarare den kumulativa volymen av alla hårddiskar, och du kan när som helst ändra storlek på existerande partitioner, exempelvis efter att ha anslutit en ny hårddisk.

LVM använder en särskild terminologi: en virtuell partition är en "logisk volym" som är en del av en "volymgrupp" eller en förening av flera "fysiska volymer". Var och en av dessa termer motsvarar en "riktig" partition (eller en mjukvarubaserad RAID-enhet).

Denna teknik fungerar på ett liknande sätt: varje volym, både fysiska och logiska, är delade i lika stora block som är skapade att korrespondera med LVM. Ett tillägg av en ny hårddisk kommer leda till skapandet av en ny fysisk volym och dessa nya block kan knytas till valfri volymgrupp. Alla partitioner i volymgruppen som är så utökad kommer få ytterligare platts att förfoga över.

Partitioneringsverktyget konfigurerar LVM i flera steg. Först måste du på existerande hårddiskar skapa de partitioner som kommer användas som "fysiska volymer för LVM". För att aktivera LVM behöver du välja alternativet "Konfigurera Logisk Volymhantering (LVM)" för att sen på samma konfigurationssida välja "Skapa en volymgrupp" i vilken du vill knyta de existerande fysiska volymerna till. Slutligen kan du skapa logiska volymer inom denna volymgrupp. Notera att den automatiserade partitioneringssystemet kan utföra alla dessa steg automatiskt.

I partitioneringsmenyn kommer varje fysisk volym att framträda som en hårddisk med en ensam partition som inte kan tas bort men som kan användas efter önskemål.

Användandet av LVM är beskrivet i mer detalj i Avsnitt 12.1.2, ”LVM”.

För att säkerställa sekretessen på din data vid en eventuell stöld av dator och/eller hårddisk så är de möjligt att kryptera datan på vissa partitioner. Denna funktion kan användas oberoende av vilket filsystem som önskas användas efterssom Linux (och i synnerhet dm-crypt drivrutinen) likt LVM använder sig av enhetskartläggaren för att skapa en virtuell partition (vars innehåll är skyddat) baserat på en underliggande partition som kommer lagra datan i krypterad form (tack vare LUKS, Linux Enhetliga Nyckelstruktur, ett standardformat som möjliggör förvaring av krypterad data så väl som metadata innehållande information som indikerar vilken krypteringsalgoritm som använts).

För att skapa en krypterad partition behöver du först dedikera en tillgänglig partition för ändamålet. För att göra detta markerar du önskad partition och ange att den skall användas som "fysisk volym för kryptering". Efter att ha partitionerat hårddisken som innehåller önskad volym väljer du sen "konfigurera krypterad volym". Programmet kommer då föreslå att initiera partitionen genom att skriva över den med slumpmässig data (vilket försvårar lokalisering av den riktiga datan) samt be dig ange en "krypteringslösenord" som du kommer behöva ange vid varje uppstart för att kunna komma åt den krypterade partitionen. När väl detta steg slutförts och du kommit tillbaka till partitionsverktygets meny så kommer en ny partition finnas tillgänglig i en "krypterad volym" som du sen kan konfigurera som vilken annan partition. I de flesta fall används denna partition som fysisk volym till LVM vilket möjliggör kryptering av flera partitioner (LVM logiska volymer), inklusive swappartition, med en enda krypteringsnyckel (se sidofällt SÄKERHET Krypterad swappartition).